CYKLING

Här finns blandad information om min cykling, cykelträning, motionslopp, cykelresor och allt annat däromkring.

Första gången jag företog mig en längre cykeltur var 1986, då jag 13-år gammal cyklade från Göteborg till Kungshamn (ca 15 mil) tillsammans med min pappa. Vi lastade då våra 10-växlade Crescentcyklar med full campingutrustning och matsäckar för två dygn. Turen gick via Stenungsund, Tjörn, Orust och Lysekil. Väl i Lysekil beslutade jag att det var lika bra att cykla de resterande mil också, för att slippa sova svettig på ett liggunderlag.

Även om pappa gärna vill tro att det var han som la grunden till mitt cykelintresse när han släpade med mig helt otränad på en cykeltur genom halva Bohuslän, med resultatet att jag inte kunde sitta på en vecka, är jag inte lika övertygad om att det var just då som mitt intresse för långcykling föddes.

1992 var jag i Freiburg/Tyskland och studerade tyska på Götheinstitutet i 2 månader. Där bestämde jag mig för att investera i en mountainbike för att bättre kunna transportera mig runt stan. Turerna blev allt längre. Omgivningarna visade sig vara helt fantastiska för cykling, vacker natur med böljande vinodlingskullar, lummiga bokskogar, små pittoreska byar inom några få kilometers avstånd och underbart roliga nedförslöpor med slingrande, alpliknande vägar. Jag och min cykelkompis, Michael från New York, såg nog mer av Schwarzwaldregionen på två månader än många som lever där under hela sitt liv.

Väl hemma i Sverige igen var inte cykelupplevelserna riktigt lika begeistrande. Jag fortsatte för visso att cykla sporadiskt i skogen, men vändningen kom när jag 1994 bröt mitt underben ganska illa i samband med fallskärmshoppning. Helt plötsligt fick jag erfara vad det innebar att inte kunna röra sig på sådant sätt som man tidigare tagit för givet. Efter ett halvår på kryckor började jag så smått återuppbygga benstyrkan genom allt längre promenader och cykling. Jag cyklade oftare och oftare. Köpte en nyare och lättare mountainbike. När vädret var dåligt och terrängen i skogen extra lerig, cyklade jag på landsvägen istället, eftersom cykeln var lite för ny för att smutsas ner allt för brutalt. Dessutom var det ju cyklingen som lockade och inte rengöringsprocessen i garaget efteråt. Passen på landsväg blev allt fler. När jag såg hur lättvindigt andra cyklister susade förbi med sina cyklar med smala däck, förstod jag att inte enbart träning räckte för att få upp farten. Sagt och gjort, dubbdäcken byttes till "slicks". Farten ökad och jag var tillfälligtvis nöjd. 1998 kunde jag dock inte motstå frestelsen längre utan den första landsvägsracern inhandlades. Tiden som mountainbikecyklist var förbi...

Med min blåa Cannondale började jag turnera omgivningarna runt Göteborg och även runt Stockholm, när jag bodde där. Under hösten 1999 gick jag med i Triathlon Väst och på våren följande år åkte jag för första gången på träningsläger till Mallorca. Där cyklades det upp och ner för backarna, i ur och skur. Bland mycket annat upptäckte jag att det optimala resefärdsättet var på cykel. Ingen gång blir upplevelserna så många och så starka som på cykel. Väder, vyer, lukter, backar, pauser, ja, allting potentieras och upplevs till sin fulla effekt.

Med denna insikt växte önskan om att göra en riktig långresa på cykel. Av en händelse surfade jag in på en sida om någon som korsat USA på cykel. Mer information söktes i ämnen och fascinationen över denna typ av cykling växte sig starkare. DETTA var något jag var tvungen att uppleva själv. För att testa min uthållighet cyklade jag till Strömstad (ca 20 mil från Göteborg) övernattade och cyklade hem dagen därpå. Då detta förlöpte utan större problem bestämde jag mig för att göra slag i saken. Anmälan till min första transkontinentala cykeltur var ett faktum... Och sedan dessa har det liksom bara rullat på... :-)