De sista dagarna genom Afrika

090725
De sista inläggen har suttit hårt inne, vilket jag ber om ursäkt för. Jag vet att ni var många som följde min resa och som såg fram emot ett ordentligt avslut av resan. Planen var att uppdatera bloggen så fort jag nådde Kapstaden och därefter Sverige. Men, när resan väl var över, var det precis som om all luft gick ur mig. Det var så underbart att återfå sin ”frihet” och släppa alla ”måsten” som resan genom Afrika var förknippad med. Inte minst var det fantastiskt skönt att göra något annat än att cykla och återuppleva cyklingen, i en eller annan form. Trots det har det hela tiden gnagt ett dåligt samvete inom mig. Ett dåligt samvete över att jag berövade er trogna läsare slutet av denna strapatsrika och annorlunda resa som åtminstone jag sent kommer att glömma. Därför vill jag nu, sent omsider, göra ett försök att förmedla den sista veckan, målgången, tiden i Kapstaden och hemkomsten.

Dagen efter mitt inlägg från Namibia, cyklade vi de återstående 10 kilometrarna till den sista gränskontrollen vid Orange River. Efter sedvanlig pappers- och stämpelexercis befann vi oss slutligen i Sydafrika. Det sista av de 10 afrikanska länder vi skulle cykla igenom. Förväntningarna var vid det laget höga på vad vi skulle få se och uppleva under de dagar vi färdades mot vår slutdestination, Kapstaden, genom detta omtalade och på flera sätt beryktade land.

Det dröjde inte länge innan vi kunde konstatera att vi befann oss i ännu ett land som var långt ifrån platt. Långa gradvisa stigningar om flera kilometrar, ofta i påtaglig motvind, inramade vår resa. Omgivningarna var sparsamt befolkade och bestod av lågväxta buskage på mer eller mindre höga kullar. Någon gång per dag passerade vi förbi små städer som befolkades av den sydafrikanska motsvarigheten till de amerikanska ”hillbillies”. Besöken i deras affärer, restauranger och barer påminde om 70-talets Östeuropa, till sortiment och inredning. Populationen utgjordes till stor del av gravt överviktiga, vita, afrikaanstalande, europiska ättlingar med omoderna frisyrer och kläder, som färdades i stora pickups och levde på friterad mat. Kort och gott levde åtminstone inte de nordvästra delarna av Sydafrika ens i närheten upp till våra förväntningar…

Dagarna var oftast soliga och fina medan nätterna var svinkalla. De tropiskt heta nätterna var vid det laget ett minne blott. Istället låg man invirad i sovsäcken med alla tänkbara kläder på sig; underställ, friluftsbyxor, dubbla fleecetröjor, mössa och raggsockar. Några av morgnarna vaknade vi t o m upp med frost på tältduken. Inte riktigt den typiska bilden av Afrika.
På cykeln var det också flerlagerprincipen som tillämpades. D v s, jag tog på mig så mycket långa/varma kläder som jag överhuvudtaget kunde frambringa. Trots det gick det knappt att hålla öron, fingrar och tår varma de första timmarna på cykeln.

Höjdpunkterna i Sydafrika var väl helt klart de återkommande besöken på Wimpys snabbmatsrestauranger. Vid det laget var vi alla gruvligt trötta på torra vita brödskivor med jordnötssmör och sylt samt klibbig gröt till frukost. När tillfälle gavs fullkomligen invaderade vi Wimpy och beställde, likt de värsta patologiska hetsätarna, så mycket olika maträtter och drycker som vi bara förmådde trycka ner. Servitriserna såg stundtals helt uppgivna ut när veckans normala sammanlagda gästantal anlände inom ett par timmar. Varken förr eller senare har de väl sålt så många milkshakes på en och samma gång.

De två sista dagarna nådde vi Afrikas västkust. Inte alls sådär njutbar och exotiskt som man kanske skulle vilja tro. Starka vindar, grå dimma, och lätt duggregn. Kan liknas vid vilken grådaskig höstdag som helst här hemma vid kusten. Några hårdhudade entusiaster i grupper kastade sig av princip i de svala (!) Atlantvågorna. För egen del var jag inte ens lockad, där jag stod och betraktade spektaklet väl påpälsad på strandkanten.

Sista kvällen hade vi grillparty på en sval campingplats ca 10 mil norr om Kapstaden. Där dök det även upp tidigare afrikacyklister och anhöriga. Förvåningen var stor på flera håll när föräldrar och respektive överraskade med att möta upp tidigare än förväntat. Vid genomgången inför den avslutande dagen, kändes det helt overkligt att denna tillsynes oändligt långa resa skulle vara slut 24 timmar senare. Spänningen och förväntningarna gjorde sig påminda när man kröp in i tältet och stängde dragkedjorna med 10-talet klädnypor (dragkedjorna hade för längesedan gett upp) för sista gången…

 

IMG_2218 
Sista kvällen med gänget och genomgång
av morgondagens
avslutning.

Skriv en kommentar