Ökencykling

090125
Befinner mig i en byhala i Sudan, vid namn Dongola, efter fyra enormt tuffa dagar pa cykel genom den Nubianska oknen. Har aldrig upplevt nagot liknande och knappast aldrig genomlidit hardare cykling. Sand i drivor, motvind och en fruktansvard hetta. Gar inte att beskriva med ord (forhoppningsvis kommer bilder nagon gang i framtiden, orkade dock inte fota i nagon storre utstrackning, trots fantastiska vyer…). Holl periodvis en genomsnittlig hastighet pa 10-12 km/h, ej inkluderat alla sektioner som jag tvingades leda cykeln genom, pga att sanden var for djup for att cykla i. Trodde aldrig att dagen skulle ta slut, an mindre att jag skulle orka fram till lagerplatsen i tid.  10 mil i den hettan kandes da som en overmansklig uppgift att bemastra. Jag ar darfor stolt att meddela att jag lyckades transportera mig hela vagen for egen kraft, antingen till fots eller pa cykel, utan att tvingas ge upp och kliva in i lastbilen, som sa manga andra. Min dag kommer sakert ocksa, eftersom annu hardare cykling vantar framover, men jag forsoker halla ut pa vagarna sa lange som det bara gar.

An sa lange har jag ocksa lyckats halla mig frisk, bortsett fran den forsta veckans forkylning. Nu borjar sjukdomarna sa sakta sprida sig i gruppen. Manga cyklar langt over sin formaga och forkylningar, magbesvar, m.m. kommer som ett brev pa posten. Vilodagen idag har forhoppningsvis gjort nytta…

Mathygienen har nere ar verkligen under all kritik. Det ar med stora moda som jag pillar i mig av det som det lokala koket har att erbjuda. Ar lika overraskad efter varje maltid att jag faktiskt INTE blivit dalig (annu!). Killen som gjorde min falafel igar hanterade de superskitiga pengarna med ena handen och cigaretten med den andra. Vill inte ens tanka pa vad han gjorde med handerna nar jag inte sag. Ar dock helt overtygad om att min extremt forlangda Cirpoxin-profylaxkur gor viss nytta… At skogen med medicinsk vetenskap, har galler det att overleva!

Angaende hygienen (kanske borjar bli ett uttjatat amne for er, men ack sa angelaget for mig), har nog aldrig varit sa skitig som de senaste dagarna. Forestall er ingen dusch pa drygt 4 dygn, 40 graders varme pa dagarna, sand och vagdamm som yr i ansiktet hela dagen, 8 timmars cykling per dag, inget rinnande vatten utan max 750 ml vatten att tillga per dygn att tvatta de mest vitala delarna i… Ja, ni forstar nog…
Som en av de bleka engelska killarna konstaterade igar, nar vi delade en tradgardsslang med rinnande vatten att spola av oss i; - "Wow, I’m actually not that suntanned, seems like it was all dirt! Interesting!" Det sager allt, pa nagot satt.

Graden av skitighet fick mig for ovrigt att bryta ett lofte jag avgav innan avresan, namligen att inte bada i afrikanska sotvatten, med anledning av den overhagande risken att fa Bilharzia.  Hoppade trots vetskapen om detta gladeligen i Nilen haromdagen. Givetvis efter noggrant overvagande om att det definitivt var vart en 3 manaders antibiotikakur efter hemkomsten, for att behandla eventuella maskar under huden, i utbyte mot ett avsvalkande dopp och nagot som paminnde om en hartvatt, om an i grumligt och gyttjetillblandat vatten. Krockodilrisken som de andra diskuterade, avfardade jag dock utan narmare eftertanke. Vad ar oddsen, liksom? Hur manga krockodilattacker har man hort talas om i modern tid?

Det kanns redan langsedan nu, men jag forstar att ni alla undrar over hur det gick med batresan och lossen. Batresan var minst sagt en upplevelse. Har aldrig sett sa mycket manniskor och underliga foremal pa en bat av den storleken forut. Folk kankade bokstavligt talat ombord kylskap, TV-apparater (av tjockmodell), sanggavlar och vad helst man kan tanka sig. Vi 50 cyklister var ombord med alla vara prylar och cyklar kl 11:30. Baten var sedan fardiglastad for avgang kl 18! Den forsta timmen var det mojligen relativt underhallande att betrakta spektaklet, men det foljande 5 kunde jag latt varit utan.

Intressant nog kostade batresan med hytt 120 dollar for vasterlanningar och man val konstatera att de hytterna knappast var varda en tiodel med vasterlandska matt matt. De har helt klart lart sig att tjana pengar pa turister har nere. Tour d’Afrique hade bokat och forbetalt alla hytter, men nar vi kom fram tillfarjelaget, visade det sig att ungefar halften av alla hytter var dubbelbokade och att ett flertal skulle tvingas sova ute pa dack bland lokalborna. Jag tillhorde dock de "lyckliga" som fick en hytt och vi gjorde vad vi kunde for att rymma sa manga som mojligt inne, eftersom det var bade morkt, kallt och inte minst trangt ute pa dack. Att sova pa therma-rest pa golvet tedde sig helt plotsligt ganska attraktivt. Huruvida vi fick nagra loss eller ej, aterstar att se, men jag anvanda for sakerhetsskull inte sovsacken och det kliade inte namnvart pa kroppen dagenefter (bara lite)…

Den handelse ombord som genererat mest diskussion efterat daremot, var nar mannens toalett svammade over. Det var overhuvudtaget oerhort fa toaletter ombord, med tanke pa antalet resenarer. Kvinnorna var forpassade till tva hal i golvet och mannen hade inte manga fler. Som jag nog tidigare namnt ar inte halsystemet anpassat for vasterlanningar med toalettpapper. Det tog darfor inte sarskilt lang tid innan det blev stopp och avforing och annat odefinierbrat innehall borjade flyta omkring over hela badrumsgolvet. En av de stackars besattningsgubbarna fick da vackert hala upp sin vita (inte klorinvita utan lagom skitigt vita) langskjorta, ta ett djupt andetag och traska in i elandet med sina flip-flopsandaler och med nagon slags pinne forsoka rensa upp i halet… Graden av acklighet var ratt hog vid det laget. Sedan dess har den aterkommande fragan bland oss i gruppen varit "Which is the worst job you ever had?" och hittills har ingen ens kommit i narheten av den stackarn.

Lite tristare nyheter for egen del, ar att mitt bakhjul ZIPP 303 har fatt nagra ordentliga sprickor i faljen. Rekommendation innan resan var att dessa skulle var de basta off road-hjulen pa marknaden. Kanske med europeiska matt matt?! I Afrika holl de typ bara 3 dagar off road. Off road-cyklingen har ar visserligen nagot i hastvag, men anda?! Maste saga att jag ar mer an besviken. Forutom de sandiga partier som jag beskrivit ovan, bestar vagarna av en slags tvattbradeliknande struktur som man mer eller mindre studsar over, kilometer efter kilometer, mil efter mil. Man letar givtvis sa gott det gar efter plattare omraden, men dessa ar dessvarre oftast aven belagda med allt for djup sand. Har fortfarande inte kommit fram till vilket som ar varst, men det gar trots allt nagot snabbare over tvattbradepartierna. Daremot har jag med all sakerhet konstaterat for mig sjalv att jag inte ar en mountainbikecyklist utan en landsvagscyklist, i sjal, hjarta och inte minst kropp. Som en av amerikanarna uttryckte det; - "My body feels like it’s been in a washing machine all day, without water, of course."
Naja, tillbaka till hjulen. Forhoppningsvis far jag hjalp att kopa ett nytt bakhjul som skickas till Addis Abeba, dit jag kommer om drygt tva veckor. Tills dess ar det bara att hoppas pa det basta och att underlaget inte ar lika elandigt som hittills. Ryktet sager asfalt de narmsta dagarna och ett rent helvete sa snart vi passerar gransen till Etiopien. Da vantar tidigare beskrivna vagar med tillagg av enorma bergspass. Det som inte dodar, hardar… antar jag?! Man kan val lugnt saga att jag mer an an gang per dag undrar varfor jag overhuvudtaget anmalde mig till den har resan…

Inget nytt om den strejkande datorn. Har arligt talat inte hunnit agna den sa mycket tid. Har typ varit fullt upptagen med att cykla, gora rent cykeln och aterhamta mig. Forhoppningsvis hinner vi kika lite pa den ikvall, innan vi packar ihop alla prylar och knoppar in runt kl 20. Fyra cykeldagar och ca 60 mil vantar innan vi nar Khartoum pa torsdag. Ska forsoka hora av mig under vilodagen dar, pa fredag!

 

IMG_0524

Lagom stimulerande att promenera genom Afrika med cykel.
Här en tidig morgon innan hettan på allvar börjat.

18 Kommentarer till “Ökencykling”

  1. Mikael säger:

    Jösses vilka prövningar. Hoppas du inte får det mycket värre än så här. Fast det är klart, när öknen tar slut (när gör den det?) så blir det kanske andra problem…

    Kämpa på!

  2. Karin säger:

    Anna, det låter som du får utstå utmaningar så att till och med du är nöjd. Det är också trevligt att höra att de västerländska nödvändigtheterna börja få mindre betydelse.
    Vad är en dator mot ett hål i golvet och lite papper?!

  3. madde säger:

    Ja vad ska man säga, Du e av segt virke,kämpa på(-:

  4. Anna Cedergren säger:

    Jag förstår att du återkommer till hygienen, Anna. Tror att jag själv hade haft svårt att uthärda detta. Och vilka kontraster! Du som till och med har golvvärme i badrummet hemma… DET kommer väl att kännas som en helt överflödig lyx när du kommer hem…;-)

  5. BeGe säger:

    Jättebra Anna!
    Trots framfart bland sand o sten tycks det inte kommit grus i ditt eget maskinerie. Härligt!
    Eftersom du kör på underlag som du säger är något “i hästväg” är det kanske inte så konstigt att du får galopperande sprickor i dina fälgar. Skämt åsido, det är kanske lika bra att beställa 2 hjul då har du ett i reserv dvs om det får plats på lastbilen. Dessa fälgarna tar kanske inte så stor plats, de är väl zippade?
    Ännu en gång tack för att du tar dig tid att förmedla dina upplevelser till oss här hemma.

    PS PBP 2011 kommer att bli som en förmiddagstur för dig Anna DS

  6. Jan-Erik Berggren säger:

    Otroligt spännande och underhållande läsning. Kämpa på och fortsätt med dina rapporteringar.

  7. Mikael Carlsson säger:

    Anna!
    Det var det jä… jag har hört, vilka äventyr, vilken värme, vilka vägar. Och värre skulle de bli sa du, Oj, Oj, Oj. Håll i bara så ska du se att det går. Men maskinfel låter allvarligt, hoppas hjulet håller. Och att du inte drar på dig magsjuka eller någon skada. Psyket verka fortfarande helt OK.
    Mvh
    Mikael Carlsson

  8. Lotta Liljedahl säger:

    Hej Anna!
    Du är verkligen otroligt duktig. Att du inte hoppat in in bussen ännu är mycket starkt. Själv skulle jag inte överlevt men man kanske bara anpassar sig och överlever. Det är som du skriver omöjligt för en vanlig oerfaren turist att föreställa sig vad du genomgår men det låter helt klart som något långt utöver det vanliga. Man kan ju bara försöka föreställa sig stanken på den där båten när toan svämmade över. Du blir nog emun mot magsjuka för resten av livet om du överlever det där.

    Ha det så himla bra och kämpa på.

    Lotta

  9. Bitte säger:

    Du är helt grymt stark, jag blir så imponerad! Synd på hjulet, hm, zipp borde väl hålla bättre?!! Bada i Nilen, himmel - du är verkligen inte rädd av dig heller. Otroligt kul att följa dig på vägen via bloggen, en riktigt höjdpunkt när det kommer nytt inlägg! Sköt om dig i bergen!

  10. Kjell säger:

    Vilka strapatser du beskriver. Fängslande läsning och hoppas att du får vara frisk och att fälgen håller tills den nya dyker upp. Grymt kämpat

  11. Andrea säger:

    Go girl!!
    Vilken resa. Håller med Anna om det där med hygienen. Själv får man ju ångest om man inte tvättar händerna innan maten.:-)
    Hoppet från femman i Skärhamn ter ju sig lite fjuttig ,mot bad i Nilen!! Ser fram emot mer underhållande läsning.
    Sköt om dig

  12. Lotta Örn säger:

    Oj, vilken stapats du är ute på… och värre skall det bli..? Jag skulle inte vilja byta med dig ;-) Men du är helt fantastisk som utsätter dig för detta frivilligt och orkar dessutom rapportera så utförligt här på bloggen - Strongt Jobbat!! Jag ser fram emot fler rapporter…

    Kram Lotta

  13. Ewa O säger:

    Anna ,Anna, du är ju grymt duktig , modig och med största
    säkerhet helcool på din järnhäst!!
    Håller tummarna ( och även andan ibland) för dina fortsatta
    strapatser “in the middle of nowhere”.

    Kram Ewa

  14. Peter Tonér säger:

    Oj oj oj! När du väl är hemma kommer du antagligen att lida hårt av av hur eeenastående friktionsfritt livet är här. Vi är några stycken som är tacksamma för att du har tränat så bra för den här resan så att du även orkar kämpa med hemska Internet och att skriva långa drapor. Bra läsning om en fantastisk resa!

  15. Angela Falk säger:

    Jättekul att läsa om alla strapatser, och hur du klarar dig igenom dom.

    Jag hade nog kunnat tänka mig att utsätta mig för det mesta, men INTE tvättbrädevägsstudsande. Hur bra dämpning är det i sadeln? Antar att dina muskler så sakteliga förvandlas till mitokondrieinnehållande stål. :)

  16. Karin säger:

    Oj oj oj! Jag är mållös, vet inte om jag skall skratta eller gråta. När jag studerat rutten så förefaller ändå den här delen fram tills du passerat Etiopien som den allra tuffaste. Så det är väl bara att härda ut antar jag. Vet inte riktigt vilken väg du färdas i Etiopien men jag hoppas att du överlever höjden och kan njuta av landskapet till viss del iallafall. Angående hygienen så avrådes det tydligen å det bestämdaste från bad i Chamosjön framförallt pga krokodilattackerna. Langanosjön skall å andra sidan vara fri från både Bilharzia och och krokodiler. Där kanske du kan ta en lång paus och lägga dig i blöt några timmar så att skiten lossnar. Kul att vi får ta del av ditt äventyr, är tacksam att du tar dig tid att skriva under dessa omständigheter!!

  17. Christin säger:

    Ja, vad säger man… ofattbart för en simpel svensk att föreställa sig. Kämpa på gumman!

  18. Bengt-Inge Larsson säger:

    Hej Anna!
    Det låter tufft alltihop, men du är en hårding och klarar dig igenom allt på något sätt. Du kör EFI förstår jag och gör inte loppen halvdant utan hela vägen every fantastic inch.
    Du får reklamera zipp-hjulet, är dom de bästa off-road på marknaden så ska de tåla det.

Skriv en kommentar