Vilodag i Luxor

090116
Idag har vi haft sovmorgon, ända till kl 07:40. Då var det fullt hallaballoo i lägret och inte ens mina öronproppar kunde blockera ut oväsendet. Å andra sidan hade jag redan varit vaken från och till sedan kl 05, då minaretsnubben började gasta i en megafon över hela stan. Herregud, att de bara orkar!

Efter en något annorlunda frukostbuffé, var det dags att ta i tur med dagens förpliktelser. Vilodag innebär egentligen inte så mycket vila, utan mer bara tid i från cykelsadeln.

Det fanns möjlighet att få sina kläder handtvättade på hotellet. Problemet är bara att risken för försvunna kläder är ganska stor. Jag bestämde mig därför för att handtvätta alla svarta, småplagg själv och lämna in de större, mer unika, plaggen, i hopp om att risken för förväxling/förskingring var mindre. Resultatet kommer senare, när allt har torkat. Just nu lyssnar jag mest till alla andras förtvivlade jakt på saknade sockar, underkläder och cykelbyxor.

Så fort mina kläderna var sköljda (inte nödvändigtvis rentvättade, med tanke på graden av smuts och min erfarenhet av handtvätt) och upphängda var det dags att ta i tur med cykeltvätten. Lagom kul process också, visade det sig, med tanke på att min miljövänliga avfettningsprodukt knappast avfettade i någon större utsträckning. Däremot smetade den ut skiten ganska effektivt och snart var de flesta detaljerna på cykeln svarta. Känns bra att ha gjort nytta för miljön i alla fall, även om syftet med tvätten inte direkt uppfylldes…

Vid middagstid, när jag normalt sett brukar rulla ur bingen, bestämde vi oss för att ägna ett par timmar åt turistattraktioner i Luxor.
Nilen ligger precis runt hörnet. Trots det hade ingen av oss någon större lust för en båttur. Vi nöjde oss istället med ett drickastopp vid flodkanten. Det gäller att vara effektiv, även i sitt turistande på den här resan.

Mest upplevelserikt idag var utan tvekan promenaden runt den lokala marknaden och kvarteren däromkring. Fattigdomen var minst sagt häpnadsväckande. Människor och djur tycktes leva i samma bostad och då menar jag inte små gulliga husdjur som vi är vana vid, utan getter, åsnor och kalvar (jo, jag såg faktiskt en kalv ledas in genom dörren till en av bostäderna).

Barn som knappt kunde gå, hade redan lärt sig hur man tigger. Ett oräkneligt antal barn med tovigt hår, skitiga kläder och utsträckta händer följde oss längs vägen. Inte en vidare angenäm upplevelse, men likväl en upplevelse.

Själva marknaden verkade sälja allt och ingenting. Kläder, prylar, frukter, kött, väskor, grönsaker, mattor, o s v, hängde högt och lågt. Försäljarna satt på marken i flera led, trots de trånga gränderna. Jag gjorde mitt bästa för att dokumentera omgivningen med min kamera, men det var inte lätt att få bra bilder i den stökiga miljö som rådde, särskilt inte med folk som absolut inte ville bli fotograferade.

Igår när jag försökte ladda upp bilder rasade förresten hela internetanslutningen ihop och allt avbröts. Lagom kul när man suttit typ en halvtimme och väntat redan… Tills idag har jag därför komprimerat bilderna och om Gud, Allah och Internet vill kommer det några bilder på bloggen senare.

Ett annat lagom lustigt problem är min medhavda laptop, som allt som oftast bestämmer sig för att inte starta. När den väl kommer igång är allt frid och fröjd, men det verkar inte vara någon självklarhet, tyvärr. Detta kan troligen få konsekvenser för mitt bloggande framöver, vilket givetvis är högst irriterande, särskilt med tanke på att jag köpte datorn enbart för denna resa. Å andra sidan ser jag hellre att datorn rasar ihop än cykeln…

Ikväll väntar en rejäl omstrukturering av all packning. Imorgon kommer nämligen de två lastbilarna att lämna oss för ett par dagar. Tydligen kan de inte ta samma färja över Lake Nasser till Sudan, som vi andra kommer att göra på måndag. Därför måste vi klara oss med en väska fylld med alla campinggrejer och ombyten fram tills dess. Ingen lätt uppgift!

Färjan över till Sudan kan tydligen ta allt i från 12-24 timmar och själva lastningsprocessen brukar ta åtskilliga timmar i anspråk. Väl ombord kommer vi tilldelas en övernattningskabin, vilket först lät ganska tilltalande. Jag associerade givetvis till Stena Germanica-standard. Ända tills rekommendationen kom, att inte sova i sin sovsäck på båten, p g a att kabinerna är fulla med säng- och vägglöss. Hur många timmar kommer jag att sova den natten tro?
Mathållningen på färjan är tydligen också åt det sparsammare hållet. I färjebiljetten ingår en måltid bestående av ris och bönor. Vill man har mer får man köpa till extra… ris och bönor, vilket är utbudet.  Har därför bunkrat upp med egyptiska kakor och medhavda energikakor för att i någon mån överleva resan.

Väl i Sudan kommer vi att färdas över ganska isolerade områden. Som längst lär vi vara utan duschfaciliteter i någon som helst form under en hel veckas tid. Min gissning är därför att internetcaféer inte kommer finnas i någon större utsträckning heller. Med detta sagt ber jag er därför att ha rimliga förväntningar på uppdatering av bloggen de närmsta veckorna. Vi kommer dock ha två vilodagar i Sudan och så fort jag, kläderna och cykeln är något sånär rena igen, lovar jag att finkamma området på internetanslutningar. Tills dess INSHALLAH! :-)

 

Marknaden i Luxor.

7 Kommentarer till “Vilodag i Luxor”

  1. Andrea säger:

    Herregud ,Anna!
    Det här låter värre o värre. Ingen dusch på en vecka. Ris, bönor,löss, internet strul…. Tur att du har din humor och ditt glada humör och en jävlar anamma. Kämpa på!
    Kram

  2. Hrolfur säger:

    Hej Anna

    Jag sitter her på CIVA och tittar på blogget. Hoppas allt går bra.

    Hrolfur

  3. Sophie säger:

    Hej igen Anna! Jag är husbakjour åt Hrolfur. Vi läser din blogg med stort intresse. Lycka till i Sudan! / S:-D

  4. Mikael säger:

    Jasså jaha, den lattjo lilla prologen är avklarad nu ;-) Jag antar att strapatserna börjar på allvar nu.

    Ensamcyklisten Stellan berättade ju om gästfria sudaneser. Hoppas då att ni får chansen att interagera med lokalbefolkningen och testa friterad skorpion och andra inhemska läckerheter.

    Lycka till i ödemarken!

  5. Jan-Erik säger:

    Hej!
    Underbart att du tar dig tid att skriva. Du ser jättepigg ut på kortet.
    Lycka till på resan genom Sudan.
    Hälsningar J-E

  6. Kent Karlsson säger:

    Hej Anna!

    Mycket kul att följa dej på ett så bekvämt sätt.
    Lycka till med fortsättningen på äventyret!

    Kent

  7. Bitte säger:

    Jag börjar verkligen förstå din järnvilja nu! Det är fantastiskt att läsa dina skldringar! Men löss, vet inte om jag fixat det…

Skriv en kommentar