Arkiv för januari 25th, 2009

Ökencykling

090125
Befinner mig i en byhala i Sudan, vid namn Dongola, efter fyra enormt tuffa dagar pa cykel genom den Nubianska oknen. Har aldrig upplevt nagot liknande och knappast aldrig genomlidit hardare cykling. Sand i drivor, motvind och en fruktansvard hetta. Gar inte att beskriva med ord (forhoppningsvis kommer bilder nagon gang i framtiden, orkade dock inte fota i nagon storre utstrackning, trots fantastiska vyer…). Holl periodvis en genomsnittlig hastighet pa 10-12 km/h, ej inkluderat alla sektioner som jag tvingades leda cykeln genom, pga att sanden var for djup for att cykla i. Trodde aldrig att dagen skulle ta slut, an mindre att jag skulle orka fram till lagerplatsen i tid.  10 mil i den hettan kandes da som en overmansklig uppgift att bemastra. Jag ar darfor stolt att meddela att jag lyckades transportera mig hela vagen for egen kraft, antingen till fots eller pa cykel, utan att tvingas ge upp och kliva in i lastbilen, som sa manga andra. Min dag kommer sakert ocksa, eftersom annu hardare cykling vantar framover, men jag forsoker halla ut pa vagarna sa lange som det bara gar.

An sa lange har jag ocksa lyckats halla mig frisk, bortsett fran den forsta veckans forkylning. Nu borjar sjukdomarna sa sakta sprida sig i gruppen. Manga cyklar langt over sin formaga och forkylningar, magbesvar, m.m. kommer som ett brev pa posten. Vilodagen idag har forhoppningsvis gjort nytta…

Mathygienen har nere ar verkligen under all kritik. Det ar med stora moda som jag pillar i mig av det som det lokala koket har att erbjuda. Ar lika overraskad efter varje maltid att jag faktiskt INTE blivit dalig (annu!). Killen som gjorde min falafel igar hanterade de superskitiga pengarna med ena handen och cigaretten med den andra. Vill inte ens tanka pa vad han gjorde med handerna nar jag inte sag. Ar dock helt overtygad om att min extremt forlangda Cirpoxin-profylaxkur gor viss nytta… At skogen med medicinsk vetenskap, har galler det att overleva!

Angaende hygienen (kanske borjar bli ett uttjatat amne for er, men ack sa angelaget for mig), har nog aldrig varit sa skitig som de senaste dagarna. Forestall er ingen dusch pa drygt 4 dygn, 40 graders varme pa dagarna, sand och vagdamm som yr i ansiktet hela dagen, 8 timmars cykling per dag, inget rinnande vatten utan max 750 ml vatten att tillga per dygn att tvatta de mest vitala delarna i… Ja, ni forstar nog…
Som en av de bleka engelska killarna konstaterade igar, nar vi delade en tradgardsslang med rinnande vatten att spola av oss i; - "Wow, I’m actually not that suntanned, seems like it was all dirt! Interesting!" Det sager allt, pa nagot satt.

Graden av skitighet fick mig for ovrigt att bryta ett lofte jag avgav innan avresan, namligen att inte bada i afrikanska sotvatten, med anledning av den overhagande risken att fa Bilharzia.  Hoppade trots vetskapen om detta gladeligen i Nilen haromdagen. Givetvis efter noggrant overvagande om att det definitivt var vart en 3 manaders antibiotikakur efter hemkomsten, for att behandla eventuella maskar under huden, i utbyte mot ett avsvalkande dopp och nagot som paminnde om en hartvatt, om an i grumligt och gyttjetillblandat vatten. Krockodilrisken som de andra diskuterade, avfardade jag dock utan narmare eftertanke. Vad ar oddsen, liksom? Hur manga krockodilattacker har man hort talas om i modern tid?

Det kanns redan langsedan nu, men jag forstar att ni alla undrar over hur det gick med batresan och lossen. Batresan var minst sagt en upplevelse. Har aldrig sett sa mycket manniskor och underliga foremal pa en bat av den storleken forut. Folk kankade bokstavligt talat ombord kylskap, TV-apparater (av tjockmodell), sanggavlar och vad helst man kan tanka sig. Vi 50 cyklister var ombord med alla vara prylar och cyklar kl 11:30. Baten var sedan fardiglastad for avgang kl 18! Den forsta timmen var det mojligen relativt underhallande att betrakta spektaklet, men det foljande 5 kunde jag latt varit utan.

Intressant nog kostade batresan med hytt 120 dollar for vasterlanningar och man val konstatera att de hytterna knappast var varda en tiodel med vasterlandska matt matt. De har helt klart lart sig att tjana pengar pa turister har nere. Tour d’Afrique hade bokat och forbetalt alla hytter, men nar vi kom fram tillfarjelaget, visade det sig att ungefar halften av alla hytter var dubbelbokade och att ett flertal skulle tvingas sova ute pa dack bland lokalborna. Jag tillhorde dock de "lyckliga" som fick en hytt och vi gjorde vad vi kunde for att rymma sa manga som mojligt inne, eftersom det var bade morkt, kallt och inte minst trangt ute pa dack. Att sova pa therma-rest pa golvet tedde sig helt plotsligt ganska attraktivt. Huruvida vi fick nagra loss eller ej, aterstar att se, men jag anvanda for sakerhetsskull inte sovsacken och det kliade inte namnvart pa kroppen dagenefter (bara lite)…

Den handelse ombord som genererat mest diskussion efterat daremot, var nar mannens toalett svammade over. Det var overhuvudtaget oerhort fa toaletter ombord, med tanke pa antalet resenarer. Kvinnorna var forpassade till tva hal i golvet och mannen hade inte manga fler. Som jag nog tidigare namnt ar inte halsystemet anpassat for vasterlanningar med toalettpapper. Det tog darfor inte sarskilt lang tid innan det blev stopp och avforing och annat odefinierbrat innehall borjade flyta omkring over hela badrumsgolvet. En av de stackars besattningsgubbarna fick da vackert hala upp sin vita (inte klorinvita utan lagom skitigt vita) langskjorta, ta ett djupt andetag och traska in i elandet med sina flip-flopsandaler och med nagon slags pinne forsoka rensa upp i halet… Graden av acklighet var ratt hog vid det laget. Sedan dess har den aterkommande fragan bland oss i gruppen varit "Which is the worst job you ever had?" och hittills har ingen ens kommit i narheten av den stackarn.

Lite tristare nyheter for egen del, ar att mitt bakhjul ZIPP 303 har fatt nagra ordentliga sprickor i faljen. Rekommendation innan resan var att dessa skulle var de basta off road-hjulen pa marknaden. Kanske med europeiska matt matt?! I Afrika holl de typ bara 3 dagar off road. Off road-cyklingen har ar visserligen nagot i hastvag, men anda?! Maste saga att jag ar mer an besviken. Forutom de sandiga partier som jag beskrivit ovan, bestar vagarna av en slags tvattbradeliknande struktur som man mer eller mindre studsar over, kilometer efter kilometer, mil efter mil. Man letar givtvis sa gott det gar efter plattare omraden, men dessa ar dessvarre oftast aven belagda med allt for djup sand. Har fortfarande inte kommit fram till vilket som ar varst, men det gar trots allt nagot snabbare over tvattbradepartierna. Daremot har jag med all sakerhet konstaterat for mig sjalv att jag inte ar en mountainbikecyklist utan en landsvagscyklist, i sjal, hjarta och inte minst kropp. Som en av amerikanarna uttryckte det; - "My body feels like it’s been in a washing machine all day, without water, of course."
Naja, tillbaka till hjulen. Forhoppningsvis far jag hjalp att kopa ett nytt bakhjul som skickas till Addis Abeba, dit jag kommer om drygt tva veckor. Tills dess ar det bara att hoppas pa det basta och att underlaget inte ar lika elandigt som hittills. Ryktet sager asfalt de narmsta dagarna och ett rent helvete sa snart vi passerar gransen till Etiopien. Da vantar tidigare beskrivna vagar med tillagg av enorma bergspass. Det som inte dodar, hardar… antar jag?! Man kan val lugnt saga att jag mer an an gang per dag undrar varfor jag overhuvudtaget anmalde mig till den har resan…

Inget nytt om den strejkande datorn. Har arligt talat inte hunnit agna den sa mycket tid. Har typ varit fullt upptagen med att cykla, gora rent cykeln och aterhamta mig. Forhoppningsvis hinner vi kika lite pa den ikvall, innan vi packar ihop alla prylar och knoppar in runt kl 20. Fyra cykeldagar och ca 60 mil vantar innan vi nar Khartoum pa torsdag. Ska forsoka hora av mig under vilodagen dar, pa fredag!

 

IMG_0524

Lagom stimulerande att promenera genom Afrika med cykel.
Här en tidig morgon innan hettan på allvar börjat.

söndag, januari 25th, 2009